På pappret är förskolan inte obligatorisk, man får säga nej till den. Det betyder dock inte att vi lever i frihet här i Norden. Valet är fritt, men påtryckningarna är stora.   Vi går till BVC där de varje gång frågar: ”När ska de börja? Varför går de inte? Vet ni vad ni missar?”. I somras fick jag hem åtta  brev från kommunen innehållandes en vänlig påminnelse om att förskolan finns och att den är essentiell för barnet. I vissa kommuner knackar de till och med dörr. Sedan län

Mamman har under de senaste decennierna blivit omodern. Byta blöjor, mata och leka med små barn kan väl vem som helst göra, tänkte Alva Myrdal och så byggde vi barnstugor över hela landet där några få mammor skulle ta hand den stora massans barn. För den okunnige så kan det ju se ut så på ytan, att mammor enbart byter blöjor, matar barnen och sjunger en vaggvisa för barnet så är allt frid och fröjd sen. Men bakom alla dessa triviala omsorgssysslor pågår en kritisk och spektak

”Vad jobbar du med?” är bland de första frågorna man får vid mötet med nya människor. De flesta har då bekväma titlar att slänga med som direkt säger något om vad de ägnar sig åt hela dagarna. Tillexempel”jag är läkare”, ”bibliotekarie”, ”kassörska” eller liknande. Men vi då? Vi som valt att på heltid ägna oss åt att sköta, uppfostra och ta hand om våra barn? Vad är vår titel? Genom åren har jag prövat olika titlar (för det finns många) och slutligen landat i en som jag känne

”Glad mamma, glad bebis” lyder mantrat för nuvaranda generations mammor och visst finns det någon sanning i sägningen. Vi är bättre mammor när vi är utvilade, har ätit och känt samhörighet med andra mammor. När vår kopp är full är det lättare att ge till andra, men när mammors koppar är fulla av vin i stället för kaffe och bebisen gråter hejdlöst efter mamma som är borta på en tjejkväll, då har egentiden blivit egotid, där litens behov får stå tillbaka för den storas dopaminj

Ni vet den där mamman, hon som man ser i lekparken eller i matbutiken och som man bara känner ”hon vill jag vara”. Vad är det hon gör? Vad är det för egenskaper hon har? Det har jag länge funderat över och nu har jag äntligen kommit fram till vilka två egenskaper som verkligen väcker beundran hos mig. Dessa egenskaper råkar dessutom ha stor betydelse för barnets emotionella utveckling och hjälper mammans känslomässiga reglering, vilket gjort att jag dagligen övar mig på att b

I takt med att kvinnor skjuter upp familjebildning till senare i livet, skaffas barnen allt tätare. Samhället har även blivit mer åldersfixerat där många tror att ju närmare i ålder barnen är, ju bättre kompisar kommer de att vara. Så tänkte även jag när vi skaffade vårt andra barn. Lite visste jag då om syskonrivalitet, en tvåårings emotionella behov och den intensiva perioden av hjärnutveckling som tar plats mellan åren 0-3. Det fick komma till mig som en chock efter födsel